Hitresan
Dag 1/26 7/1-09
vakna. bilresa. flyg. flyg igen. bussresa. framme. sova!
den där shuttlebusen ja, den tänkte jag inte orda så mycket om... MEN,
det var länge sedan jag va så rädd. vi åkte ifårn flygplatsen i en stor van, 10 pers, allas packning lassade vi upp på taket (fast spända med två spännband) och det var is på insidan på fönstren.
vi va alla JÄTTEtrötta, hungriga och frusna.
jag fick platsen länstbak längst in i hörnet.
resan började med snö och slutade i spöregn.
jag vaknade upp efter någon timme av känslan av att bilen fick sladd samtidigt som vinden tog ett rejält tag om oss.
kålsvart ute, regnet smattrade tätt, stora skarpa kurvor, inget helljus och (inte för att vara sån men) en tjej som körde. det var ingen tjej jag inte kände större förtroende för.
plötsligt såg jag också hur en väska ramlade av taket, men var för trött och osäker på om jag sett isyne för att ropa till.
resterande 3 timmar (hela resan tog drygt4) satt jag och höll tummarna för att vi skulle vara kvar på vägen och att min packning låg kvar på taket (det gjorde inget att den skulle vara dyngdyngsur, bara den låg kvar).
det visade sig senare att det var killen som satt bredvid linus i vanen som blivit av med en väska.. surt för honom och
klump i min mage. varför sa jag inget? feg. trött?
långt inlägg, men som sagt lång dag- mycket att berätta :)
tillslut
dagens sammanträffande:
vi träffade på 2 andra tjejer, elin och emma,som och ska vara här i Fernie en månad. de jobbar också i sälen som skidlärare, fast i tandådalen. ballt!
vakna. bilresa. flyg. flyg igen. bussresa. framme. sova!
26 timmar tog det allt som allt, men nu är vi äntligen här.
-i FERNIE.
som sagt lång resa, men med mycket vänta och en hel del musik och film i lurarna gick den bra. nästan i alla fall...
fram till och med Calgary gick det mesta smärtfritt, med undantag den dryga timma planet var försenat i London (men det är väl sånt man ska räkna med när man är ute och far)
väl framme i calgary började lite märkligare saker att hända. på flyget fick vi ett papper att fylla i, tex vad vi ska göra här i kanada, hur länge vi ska stanna och om vi har vapen, tobak eller andra lustigheter nerpackat i väskorna. det här pappret skulle vi senare få visa upp på 2 kontroller och sedan lämna ifrån oss i kontroll nr 3.
på kontroll nr 1 skulle man gå fram en person i taget, varpå jag (med det stora J:et) inte förstod vad den millitäriska tjejen bakom disken frågade mig. efter att ha sagt 3 ggr att jag inte förstod fick jag vinka fram linus, (vilket inte var helt populärt av tjejen) han förstod inte heller vad hon sa till en början, sen visade det sig att det enda hon ville veta var vad vi skulle göra här i Kanada, hur länge vi skulle stanna och var exakt vi skulle vara - hur svårt kan det va...?!
därifrån blev vi iväg skickade till kontroll nr 2...
vi gick först fel, och den mindre glada tjejen bakom disken på kontroll nr 1 ropade åt oss att vi skulle åt andra hållet.
Jag blev full i skratt och förstod inte alls vad som hände.
vi fick komma fram till en disk där nästa korsförhör började.
fråga nr 1 var riktiad till mig:
- Varför skrattar du? Vad är det som är så roligt?
jag sa som det va att jag inte riktigt har hajjat vad vi skulle göra där.
sedan tystnad.
Han frågade oss om adressen till vårat boende, om hur vi hade tänkt oss åka ifårn flygplatsen och om vi rest överhuvudtaget förut...
vi kunde inte själva adressen hit och vi visste inte exakt hur vi skulle åka ifrån flygplatsen mer än att det gick en buss kl 7.
Han undrade hur vi hade tänkt lösa det och vi sa enkelt att vi hade tänkt fråga i informationen så fort vi fått våra väskor...
han svarade:
-INGEN VET NÅGOT HÄR: INGEN KAN HJÄLPA ER!
eh nehe..?
sedan blev vi iväg skickade till knarkhunden för att bli undersökta.
vad då ser vi farliga ut kanske?
ser jag ut som en knarkare?
knarkhunden godkände oss, men killen i kontrollen skulle fortsätta jävlas.
vi blev då ivägskickade att hämta våra väskor, för att sedan komma tillbaka och hämta pass och papper.
efter att ha väntat och trängts med alla andra som också ville åt sina väskor på det minimala rullbandet gick vi så tillbaka till disken igen.
då vi skulle få utså ytterligare en kvarts pinande ifrom utav att han skulle göra sig rolig på vår beskostnad. Han drev med våra hårfärger, vårat tidigare jobb, hur man beter sig när man reser and so on and so on... även knarkhunden skulle få jobbalite hårdare och undersöka våra väskor, för att sen glatt vifta på svansen och gå vidare igen.. pjuu!
JAG KOKADE INOMBORDS!
stor stjärna i kanten till linus som spelade med och skötte snacket. mycket bra!
tillslut blev vi "friade" och kunde snabbt lämna ifrån oss pappret bakom disk nr 3 för att sedan VÄNTA på shuttlebusen som skulle gå om ca en timma.
-i FERNIE.
som sagt lång resa, men med mycket vänta och en hel del musik och film i lurarna gick den bra. nästan i alla fall...
fram till och med Calgary gick det mesta smärtfritt, med undantag den dryga timma planet var försenat i London (men det är väl sånt man ska räkna med när man är ute och far)
väl framme i calgary började lite märkligare saker att hända. på flyget fick vi ett papper att fylla i, tex vad vi ska göra här i kanada, hur länge vi ska stanna och om vi har vapen, tobak eller andra lustigheter nerpackat i väskorna. det här pappret skulle vi senare få visa upp på 2 kontroller och sedan lämna ifrån oss i kontroll nr 3.
på kontroll nr 1 skulle man gå fram en person i taget, varpå jag (med det stora J:et) inte förstod vad den millitäriska tjejen bakom disken frågade mig. efter att ha sagt 3 ggr att jag inte förstod fick jag vinka fram linus, (vilket inte var helt populärt av tjejen) han förstod inte heller vad hon sa till en början, sen visade det sig att det enda hon ville veta var vad vi skulle göra här i Kanada, hur länge vi skulle stanna och var exakt vi skulle vara - hur svårt kan det va...?!
därifrån blev vi iväg skickade till kontroll nr 2...
vi gick först fel, och den mindre glada tjejen bakom disken på kontroll nr 1 ropade åt oss att vi skulle åt andra hållet.
Jag blev full i skratt och förstod inte alls vad som hände.
vi fick komma fram till en disk där nästa korsförhör började.
fråga nr 1 var riktiad till mig:
- Varför skrattar du? Vad är det som är så roligt?
jag sa som det va att jag inte riktigt har hajjat vad vi skulle göra där.
sedan tystnad.
Han frågade oss om adressen till vårat boende, om hur vi hade tänkt oss åka ifårn flygplatsen och om vi rest överhuvudtaget förut...
vi kunde inte själva adressen hit och vi visste inte exakt hur vi skulle åka ifrån flygplatsen mer än att det gick en buss kl 7.
Han undrade hur vi hade tänkt lösa det och vi sa enkelt att vi hade tänkt fråga i informationen så fort vi fått våra väskor...
han svarade:
-INGEN VET NÅGOT HÄR: INGEN KAN HJÄLPA ER!
eh nehe..?
sedan blev vi iväg skickade till knarkhunden för att bli undersökta.
vad då ser vi farliga ut kanske?
ser jag ut som en knarkare?
knarkhunden godkände oss, men killen i kontrollen skulle fortsätta jävlas.
vi blev då ivägskickade att hämta våra väskor, för att sedan komma tillbaka och hämta pass och papper.
efter att ha väntat och trängts med alla andra som också ville åt sina väskor på det minimala rullbandet gick vi så tillbaka till disken igen.
då vi skulle få utså ytterligare en kvarts pinande ifrom utav att han skulle göra sig rolig på vår beskostnad. Han drev med våra hårfärger, vårat tidigare jobb, hur man beter sig när man reser and so on and so on... även knarkhunden skulle få jobbalite hårdare och undersöka våra väskor, för att sen glatt vifta på svansen och gå vidare igen.. pjuu!
JAG KOKADE INOMBORDS!
stor stjärna i kanten till linus som spelade med och skötte snacket. mycket bra!
tillslut blev vi "friade" och kunde snabbt lämna ifrån oss pappret bakom disk nr 3 för att sedan VÄNTA på shuttlebusen som skulle gå om ca en timma.
den där shuttlebusen ja, den tänkte jag inte orda så mycket om... MEN,
det var länge sedan jag va så rädd. vi åkte ifårn flygplatsen i en stor van, 10 pers, allas packning lassade vi upp på taket (fast spända med två spännband) och det var is på insidan på fönstren.
vi va alla JÄTTEtrötta, hungriga och frusna.
jag fick platsen länstbak längst in i hörnet.
resan började med snö och slutade i spöregn.
jag vaknade upp efter någon timme av känslan av att bilen fick sladd samtidigt som vinden tog ett rejält tag om oss.
kålsvart ute, regnet smattrade tätt, stora skarpa kurvor, inget helljus och (inte för att vara sån men) en tjej som körde. det var ingen tjej jag inte kände större förtroende för.
plötsligt såg jag också hur en väska ramlade av taket, men var för trött och osäker på om jag sett isyne för att ropa till.
resterande 3 timmar (hela resan tog drygt4) satt jag och höll tummarna för att vi skulle vara kvar på vägen och att min packning låg kvar på taket (det gjorde inget att den skulle vara dyngdyngsur, bara den låg kvar).
det visade sig senare att det var killen som satt bredvid linus i vanen som blivit av med en väska.. surt för honom och
klump i min mage. varför sa jag inget? feg. trött?
tillslut
dagens sammanträffande:
vi träffade på 2 andra tjejer, elin och emma,som och ska vara här i Fernie en månad. de jobbar också i sälen som skidlärare, fast i tandådalen. ballt!
Kommentarer
Postat av: mamma fia
måste lägga en komentar om stavning här är du lik mig det är helt ok . Mössona kanske blir stor efterfrågan på här hemma ,jojjo vi kanske skulle starta något tillsammans du virka jag sticka. Klaga på köttbullarna, förstår att det inte var farmor kvalitet. ha det gött kramisar fia Tycker om pandband
Trackback
